Tankar

Känner mej tom på ord, tom på att kunna berätta hur jag ens mår, tom för att jag inte vill må såhär.
Vet skulle bli positivare. Har verkligen försökt, försökt att va mitt glada jag.
Men tårarna bränner i halsen, får ingen luft. Vill inte visa mig såhär. Denna gång är det inte höst deppen som jag annars brukar få som nästan varje svenne får.
Jag vill vara lycklig, jag vill känna glädje för något. Men blir då bara missförstådd.
Gråtit i 4 dagar i sträck nu. Och tårarna går inte att stoppa. Hur jag än försöker.
Har panik stor panik. Vill kunna prata men allt blir fel. Vill lyssna men kan inte, tänker bara på allt. Jag hatar det här. Allt kommer bli bra, men hur när jag inte ens kommer ha ork till ännu en flytt. Ni vet inte, flytta 7 ggr på ett år så kan ni sen berätta för mej hur ni då mår. Skulle bra gärna vilja veta om ni skulle va glada då.
Allting löser sej, ja ja veet, men fan orkar inte hoppas. Jag tycker inte synd om mej själv, tycker inte synd om någon. Men jag orkar inte, mina tankar som jag har just nu kan jag inte skriva ner här. Mitt hjärta är hårt, har inget dåligt samvete för saker och ting jag gör. Inget jag kan hjälpa. Just nu är det enda jag vill är att få känna smaken, smaken av något ni inte vill veta eller höra. Men så är det, det förändrade mitt liv. Och kommer faktst sakna det enormt. Det hjälpte mej för stunden.
Den enda låten jag har i hjärnan just nu är "All this time" av Maria Mena.
Nu orkar jag inte skriva nått mer.